På torsdagskvällen va de då dax att ta me min granne Patric till tatueraren.... Vi hade kämpat på i två dagar för att få hans tatuering som han ville ha den, klockan närmade sig åttaslaget och Patric va lugn som en filbunke.... den som va mest uppe i varv va nog jag om jag ska vara riktigt ärlig...
Nu ska man ju inte va elak på nått vis men tänkte tillbaka på mina två egna tatueringar jag gjort den senaste tiden, den första kändes knapp men den andra.... aj aj aj.... så lite elak som jag e hoppades jag att få se lite smärta.... man ack nej... Patric låg där på bänken tyst och harmonisk under hela tiden... måste säga att jag va lite besviken, skrattar......
Tyvärr glömde jag kameran hemma, men ska knäppa en bild senare och lägga in. Riktigt bra blev den iallafall och Patric han är nöjd. Så självklart måste jag säga: Tack Olle!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar